Boris Efimovitj Nemtsov (ryska: Борис Ефимович Немцов, född 9 oktober 1959 - död 27 februari 2015) var en rysk liberal politiker, och vicepremiärminister i Ryssland från 1997 till 1998. Han var en av ledarna för rörelsen Solidaritet ochPartiet för folkets frihet och en uttalad kritiker av Vladimir Putin.

Boris Nemtsov sköts till döds i Moskva.

Mördad

Den 27 februari mördades Nemtsov i centrala Moskva.

Biografi

Boris Nemtsov föddes den 9 oktober 1959 i Sotji av judiska föräldrar, Efim Davidovich Nemtsov och Dina Yakovlevna Eidman. I sin självbiografi berättar Nemtsov att hans ryska ortodoxa mormor lät döpa honom som barn, något Nemtsov, som var praktiserande ortodox kristen, fick veta många år senare.

När han var 7 år, flyttade familjen till Gorkij. Från 1976 till 1981 studerade han fysik vid Gorkijs statliga universitet, och blev 1985 doktor i fysik och matematik. Fram till 1990 arbetade han som forskare vid Gorkijs radiofysiska forskningsinstitut. År 1986, i kölvattnet av Tjernobylkatastrofen, organiserade Nemtsov en proteströrelse i Gorkij, som effektivt förhindrade byggandet av ett nytt kärnkraftverk i regionen.

Politisk karriär

År 1989 bestämde sig Nemtsov att kandidera till Sovjetunionens kongress för folkets deputerade. Som kandidat förespråkade han flerpartidemokrati och privata företag. Han misslyckades i valet, men ställde upp i valet till Högsta sovjet i Ryska republiken som representant för Gorkij (senare omdöpt till Nizjnij Novgorod) 1990. Nemtsov besegrade de tolv andra kandidater i valet, varav de flesta var medlemmar i kommunistpartiet.

I det ryska parlamentet ingick Nemtsov i den rättsliga kommittén, där han arbetade med jordbruksreformer och liberalisering av utrikeshandeln. Det var i denna befattning som Nemtsov träffade Boris Jeltsin, som var imponerad av den unge mannens arbete.

I november 1991 utsågs Nemtsov som guvernör av Nizjnij Novgorod regionen. Han omvaldes i denna befattning genom en folkomröstning i december 1995. Hans tid präglades av genomförandet av en bred reformprogram som fått smeknamnet "Laboratoriet för reformen" och resulterade i en betydande ekonomisk tillväxt för regionen.

I december 1993 valdes Nemtsov till federaltrådet, överhuset i det ryska parlamentet. Under valkampanjen fick han stöd av Rysslands val och Jabloko, som då var den främsta liberala partierna i landet.

År 1996 inlämnade han till president Jeltsin över en miljon underskrifter från invånare i Nizjnij Novgorod regionen för att stoppa kriget i Tjetjenien.

I mars 1997 utsågs Nemtsov till förste vicepremiärminister i Ryska federationen, med särskilt ansvar för reform av energisektorn. Han var mycket populär med allmänheten och verkade vara den ledande kandidaten för att bli Rysslands president år 2000. Sommaren 1997 gav opinionsmätningar till Nemtsov över 50% stöd som en potentiell presidentkandidat. Hans politiska karriär dock fått ett slag i augusti 1998 efter kraschen på den ryska aktiemarknaden och den efterföljande ekonomiska krisen. Som en del av Tjubajs ekonomiska lag tvingades Nemtsov att lämna sin position som vicepremiärminister. Efter avskedandet av premiärministern Tjernomyrdin 1998, utnämnades Nemtsov av Jeltsin till sin post som vice premiärminister, men avgick åter, strax efter Jeltsin upplöste regeringen.

I augusti 1999 blev Nemtsov en av grundarna av Unionen av högra krafter, en ny liberal-demokratisk koalition som fick nästan 6 miljoner röster, eller 8,6%, i parlamentsvalet i december 1999. Nemtsov själv valdes till statsduman (parlamentets andra kammare) och därmed blev dess vicetalman i februari 2000. I maj 2000, efter avgången av den tidigare partiledaren Sergei Kiriyenko, valdes Nemtsov som ledare för Unionen av högra krafter och dess riksdagsgrupp i statsduman. Hans position som partiledare bekräftades vid partiets kongress i maj 2001, där han stöddes av över 70% av delegaterna.

År 2002 var han och Irina Hakamada arresterade i Vitryssland, deporterade från landet och förklarade av Lukasjenkas regim persona non grata.

År 2002 deltog Nemtsov i förhandlingarna med gisslantagare under gisslandramat på Dubrovkateatern.

Mellan 2000 och 2003 Nemtsov var i en svår politisk ställning. Medan han var starkt emot Vladimir Putins politik att rulla tillbaka demokratin och de medborgerliga friheterna i Ryssland, var han tvungen att samarbeta med den kraftfulla medordförande för Unionen av högra krafter, Anatolij Tjubajs, som förespråkade en mer försonlig linje mot Kreml. Som en följd verkade Unionen av höga krafter budskap rörig och förvirrad, och därmed alienerade många liberala väljare. I parlamentsvalet i december 2003 fick partiet, vars lista leddes av både Nemtsov och Tjubajs, bara 2,4 miljoner röster, eller 4% av det totala antalet, vilket klarade inte tröskelvärdet på 5% som krävdes för att komma in i parlamentet. Därmed förlorade partiet alla sina mandat i duman.

Det officiella resultatet av valet blev ifrågasatt av vallokalsundersökningarna och de alternativa rösträckningen, som visade att Unionen av höga krafter hade över 5% av den nationella omröstningen och därmed berättigade till platserna i parlamentet. Trots detta, i januari 2004 avgick Boris Nemtsov formellt från partiledningen, att acceptera sitt ansvar för valnederlaget.

I opposition mot Putins regim

I januari 2004 Boris Nemtsov medförfattare (med hans mångårige rådgivare och partikollega Vladimir V. Kara-Murza) publiceerade han en artikel i tidningen Nezavisimaja Gazeta “Ett upprop till Putins majoritet”, som varnade för farorna med Putins diktatur. I samma månad grundade han med Garri Kasparov, Vladimir Bukovskij och andra framstående liberaler Kommittén 2008, en paraplyorganisation för den ryska oppositionen.

I februari 2004 var Nemtsov utnämnd som direktör av Neftyanoi Bank och ordförande i Neftyanoi Koncern, bankens moderbolag. I december 2005 meddelade åklagare att banken skulle bli föremål för en utredning efter anklagelser om penningtvätt och bedrägeri. Nemtsov avgick från både sina befattningar i bolaget med hänvisning till att han ville minimera det politiska nedfallet som kunde uppstå på grund av hans fortsatta engagemang i politiken. Nemtsov hävdade också att hans bank kunde ha varit riktad på grund av hans vänskap och stöd för förre premiärministern Michail Kasianov, som hade uttalat sin avsikt att ställa upp i presidentvalet 2008.

Under ukrainska presidentvalet av 2004, kom Nemtsov ut som en stark anhängare av den slutliga vinnaren Viktor Jusjtjenko, medan den ryska regeringen backade sin motståndare. Kort efter den Orangea revolutionen, som valet och serie av protester i Ukraina kom att kallas, utsedes Nemtsov av Jusjtjenko som ekonomisk rådgivare. Nemtsov främsta mål skulle vara att förbättra affärsmässiga band mellan Ukraina och Ryssland, som hade skadats efter Putins regering stödde Jusjtjenkos motståndare i presidentvalet. Förhållandet mellan Nemtsov och Ukrainas regering blev instabil i mitten av 2005, när en grupp extremt nationalistiska lagstiftare krävt Jusjtjenko att avskäda sina ryska rådgivare efter anklagelser om att Nemtsov hade kritiserat ukrainska kabinettsbeslut. Nemtsov blev kvar som ekonomisk rådgivare till Jusjtjenko, trots kritiken, fram till oktober 2006.

Den 25 november 2007 grepdes Nemtsov av polisen under en otillåten protest mot president Putin, men släpptes senare samma dag.

Den 26 december 2007 drog Nemtsov sin kandidatur till presidentvalet 2008, sade att han inte ville dra röster från andra kandidat av "demokratiska opposition", Michail Kasianov.

I Solidaritet och Partiet för folkets frihet

Den 13 december 2008 grundade Nemtsov med Garri Kasparov den politiska oppositionen rörelsenSolidaritet. Organisationen tydligen hoppades att förena de olika krafer av libaraloppositionen.

Den 12 mars 2009 meddelade Nemtsov, att han skulle stå för borgmästare i Sotji, i stadens val den 26 april. Nemtsov, Sotjis infödig, kritiserade planerna på att hålla vinter-OS 2014 i staden, en position som han anser ledde till en påstådd attack mot honom av Nasji medlemmar som användede ammoniumklorid den 23 mars 2009. Den 27 april 2009 meddelades det att den tillförordnade Sotji borgmästaren och Enade Rysslands kandidat Anatoliy Pakhomov hade vunnit valet med 77% av rösterna. Boris Nemtsov, som kom tvåa med cirka 14%, ifrågasatta skäligheten i valet och hävdade att han nekats tillgång till medier och att statliga arbetare hade utsatts för påtryckningar att rösta på Pakhomov.

Nemtsov var bland de 34 första undertecknarna av anti-Putin manifesten Putin måste avgå, som offentliggjordes på Internet den 10 mars 2010.

Den 7 augusti 2010 steg upp Nemtsov på berget Elbrus, den högsta punkten i Ryssland och Europa (5623 meter), och höjade på det Solidaritet flaggan.

I september 2010 skapade Boris Nemtsov tillsammans med Vladimir Ryzhkov, Michail Kasianov och Vladimir Milov koalitionen "För Ryssland utan rättslöshet och korruption", som i december förvandlades till Partiet för folkets frihet.

Den 31 december 2010 grepdes Nemtsov med andra oppositionsledare under en demonstration för samlingsfrihet Strategi-31 och dömdes till 15 dagar i fängelse. Gripandena fördömdes av Amnesty International som beskrev honom som ensamvetsfånge.

Publikationer

Boris Nemtsov är författare till självbiografista böcker Landsortsbo(Провинциал) (1997), Landsortsbo i Moskva (Провинциал в Москве) (1999) och Bekännelse av en rebell (Исповедь бунтаря) (2007).

Sedan 2008 har Boris Nemtsov och Vladimir Milov publicerat flera rapporter som kritiserar Putins regim och föreslår en alternativ väg för utvecklingen av landet:

• Putin. Resultat - februari 2008
• Putin och Gazprom - september 2008
• Putin och krisen - februari 2009
• Sotji och OS - april 2009
• Luzhkov. Resultat - september 2009 (första upplagan)
• Putin. Resultat. 10 år - juni 2010. Denna rapport har publicerats i en miljon exemplar.
• Putin. Korruption - mars 2011. Skriven av ordförandena i Folkets frihetsparti Boris Nemtsov, Vladimir Milov, Vladimir Ryzhkov och Solidaritets press-sekreterare Olga Shorina. Publiceringen av denna rapport finansieras med donationer. Hittills har pengar samlats in för 440 tusen exemplar.

De två sista av dessa rapporter för närvarande distribueras av aktivister av Solidaritet och Folket frihetsparti.

Familjeliv

Boris Nemtsov är gift med Raisa Nemtsova och har fyra barn: Zjanna, Anton, Dina och Sofja.