Hans Gösta Gustaf Ekman (den yngre), född 28 juli 1939 i Stockholm, död 1 april 2017 i Stockholm, var en svenskskådespelare och regissör.

Han föddes in i en skådespelarfamilj, som son till Hasse Ekman och sonson till Gösta Ekman den äldre. Ekman arbetade mestadels med komedier på film och teater och blev inte minst känd för sina många roller hos Hasseåtage och som Charles-Ingvar Jönsson i Jönssonligan-filmerna. 1980 spelade han titelrollen i Papphammar, en serie kortfilmer av slapstick-karaktär.

Biografi

Bakgrund

”Jag var kändis redan som spermie.„— Gösta Ekman apropå att vara sin fars son och sin farfars namne.

Gösta Ekman började sin karriär som regiassistent åt sin far Hasse Ekman i mitten av 1950-talet. Han var även regiassistent åt Ingmar Bergman under en kort period. Så småningom fick han börja agera framför kameran, det var ju trots allt skådespelare han ville bli.

Komedi och annat

År 1963 började hans mångåriga samarbete med Hans Alfredson och Tage Danielsson i revyn Konstgjorda Pompe på Gröna Lund. Det var genom Hasseåtages revyer som Gösta blev känd för den stora allmänheten. Han fick tidigt visa upp sin unika talang som ”snubbelkonstnär”, redan i revyn Gula Hund (1964) snubblade han omkring som Mahatman, han som har ”tingen emot sig”. Mera akrobatik och snubbel blev det i Herr Gunnar Papphammar i början av 1980-talet.

Gösta Ekman har inte enbart ägnat sig åt komik, han har gjort seriösa karaktärsroller både på film och på scen. Under 1960- och 1970-talen var han anställd vid Stockholms stadsteater. Ekman var en av grundarna av Turteatern.

Gösta Ekman hade också stor framgång som Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson i de första fem filmerna om Jönssonligan. Han debuterade själv som filmregissör med Morrhår och ärtor (1985). Under 1990-talet medverkade han i många av hustruns Marie-Louise Ekmans produktioner, och gjorde rollen som poliskommissarie Martin Beck i en rad svensk-tyska filmproduktioner.

Pensionerad från scenen, men vän i salongen

I samband med premiären av filmen Asta Nilssons sällskap (2005) förklarade Gösta Ekman att han gjort sin sista roll, och att han därmed drar sig tillbaka från sin långa skådespelarkarriär. Kuriosa i sammanhanget är att Asta Nilssons sällskap är inspelad redan före Dalle-filmen Skenbart (2003), men alltså hade premiär efter denna.

Efter att ha slutat som skådespelare har han bland annat varit adjungerad professor i scenisk gestaltning vid Teaterhögskolan i Stockholm 2008–09 och regisserat på Dramaten.

Året som professor på Teaterhögskolan finns dokumenterat i Karin Helanders bok Den skrattretande teatern. Ett år med Gösta Ekman och hans vänner.

På Dramaten har Ekman regisserat Den girige (2009), Hantverkarna (2010) och Främmande språk (2012). Han fungerade också som regiöga till Andreas T Olsson i monologen Sufflören (2012) – Ekman valde att i programbladet titulera sig V.I.S (Vän I Salongen).

2012 tilldelades Ekman Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning".

Mindre roller

Gösta Ekman har en mycket liten roll i Lasse Åbergs filmkomedi Sällskapsresan, där han spelar en städerska som snabbt går in i och ut ur ett hotellrum. Han gör också en tillika minimal insats i Hans Alfredsons filmatisering av P&B där han agerar köande gäst på en restaurang.

Familj

Gösta Ekman tillhörde skådespelarsläkten Ekman. Han var son till Hasse Ekman och Agneta Wrangel samt sonson till Gösta Ekman (den äldre) och Greta Ekman. Han är bror till Krister, Mikael och Stefan Ekman, halvbror till Fam Ekman samt farbror till Sanna Ekman.

Åren 1963–1974 var Gösta Ekman gift med Karl Gerhards adoptivdotter Fatima Svendsen (född 1944) med vilken han har sonen Måns Ekman (född 1964) och bildade en långlivad Amnestygrupp. Därefter var han 1979–1987 gift med Pia Harahap (född 1955), med vilken han adopterade två barn. Från 1989 fram till sin död 2017 var han gift med Marie-Louise Ekman (född 1944).

Priser och utmärkelser

• 1973 – Guldbaggen för bästa manliga huvudroll i Mannen som slutade röka
• 1981 – Edvardpriset
• 1994 – Lisebergsapplåden
• 1996 – Guldbaggen för bästa manliga huvudroll i Nu är pappa trött igen
• 2000 – Revyräven
• 2003 – Fridolf Rhudin-priset
• 2006 – Guldmasken ("Privatteatrarnas pris")
• 2007 – Litteris et Artibus
• 2008 – Hedersguldbagge
• 2012 – Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning"
• 2012 – Kungliga priset
• 2012 – Monica Zetterlund-stipendiet
• 2014 – Piratenpriset

Produktioner

Filmografi

• 2005 – Pingvinresan (berättare)
• 2005 – Loranga, Masarin och Dartanjang (Dartanjang)
• 2005 – Asta Nilssons sällskap (den äldre mannen)
• 2003 – Skenbart – en film om tåg (Theodor 'Pompe' Bäckström)
• 2001 – Puder (Vippan)
• 2000 – Det blir aldrig som man tänkt sig (Tage Olsson)
• 1997 – Adam & Eva (som sig själv)
• 1997 – Ogifta par – en film som skiljer sig (som sig själv)
• 1996 – Nu är pappa trött igen (herr Khopp)
• 1995 – En på miljonen (bankdirektör Callert)
• 1994 – Stockholm Marathon (Martin Beck)
• 1994 – Polismördaren (Martin Beck)
• 1993 – Mannen på balkongen (Martin Beck)
• 1993 – Polis polis potatismos (Martin Beck)
• 1993 – Roseanna (Martin Beck)
• 1993 – Brandbilen som försvann (Martin Beck)
• 1991 – Underjordens hemlighet (Carson)
• 1990 – Den hemliga vännen (vännen)
• 1989 – Jönssonligan på Mallorca (Charles-Ingvar 'Sickan' Jönsson)
• 1989 – Kronvittnet (Rolf Lambert)
• 1988 – Vargens tid (Bjelke)
• 1988 – Herr Bohm och sillen (berättare)
• 1986 – Jönssonligan dyker upp igen (Charles-Ingvar 'Sickan' Jönsson)
• 1986 – Morrhår & ärtor (Claes-Henrik 'Håna' Ahlhagen)
• 1985 – Dödspolare (Torbjörn 'Tobbe' Skytt)
• 1984 – Jönssonligan får guldfeber (Charles-Ingvar 'Sickan' Jönsson)
• 1984 – Slagskämpen (Stig Larsson)
• 1983 – P&B (restauranggäst)
• 1983 – Kalabaliken i Bender (Karl XII)
• 1982 – Jönssonligan & Dynamit-Harry (Charles-Ingvar 'Sickan' Jönsson)

• 1982 – Gräsänklingar (Gary Stenström)
• 1982 – En flicka på halsen (Kurt)
• 1982 – Den enfaldige mördaren (den nye chauffören)
• 1981 – Varning för Jönssonligan (Charles-Ingvar 'Sickan' Jönsson)
• 1981 – Från och med herr Gunnar Papphammar (Gunnar Papphammar)
• 1981 – Sopor (SÄPO-chefen John Smith)
• 1980 – Sällskapsresan (hotellstäderska)
• 1980 – Mannen som blev miljonär (Stig)
• 1979 – Lucie (Gerner)
• 1979 – En kärleks sommar (David Jernberg)
• 1978 – En vandring i solen (Tore Andersson)
• 1978 – Picassos äventyr (Pablo Picasso)
• 1975 – Släpp fångarne loss, det är vår! (fängelsedirektören)
• 1975 – Ägget är löst! (sonen)
• 1974 – Dunderklumpen! (En-Dum-En)
• 1972 – Mannen som slutade röka (Dante Alighieri)
• 1971 – Äppelkriget (Sten Wall)
• 1971 – Niklas och Figuren (Mickes pappa)
• 1969 – Duett för kannibaler (Tomas)
• 1969 – Som natt och dag (Rikard)
• 1968 – I huvet på en gammal gubbe (student)
• 1968 – Jag älskar, du älskar (Stan)
• 1966 – Yngsjömordet (Per Nilsson)
• 1965 – Att angöra en brygga (Lennart)
• 1965 – Festivitetssalongen (journalisten Blom)
• 1965 – Nilsson (den namnlösa huvudpersonen)
• 1964 – Äktenskapsbrottaren (Sixten)
• 1964 – Svenska bilder (Bengtsson)
• 1962 – Chans (Stefan)
• 1962 – Nils Holgerssons underbara resa (studenten i Uppsala)
• 1956 – Swing it, fröken (Erik)

TV

• 2001 – En fot i graven (Viktor Melldrov)
• 2000 – Soldater i månsken (Gunnar Larsson)
• 1999 – Papphammar (Gunnar Papphammar)
• 1996 – Lisa (berättare)
• 1993 – Macklean (TV-serie) (Gustav III)
• 1992 – Vennerman & Winge (Eskil Vennerman/fru Vennerman)
• 1991 – Duo jag (den smale mannen)
• 1984 – Magister Flykt (berättare)
• 1982 – Skulden (TV-serie)
• 1982 – Skulden (Rune Strand)
• 1980 – Från och med herr Gunnar Papphammar (Gunnar Papphammar)
• 1979 – Farbrorn som inte vill va' stor (berättare)
• 1978 – Herr och fru Papphammar (Gunnar Papphammar)
• 1977 – Semlons gröna dalar
• 1976 – En dåres försvarstal (Axel)
• 1976 – Ansikte mot ansikte (Mikael Strömberg)
• 1974 – Gustav III (Gustav III)

• 1973 – Kvartetten som sprängdes (Petrus Anker)
• 1972 – Experimentlek
• 1969 – Mumintrollet (kung Karl Fredrik I)
• 1967 – ABC (Bertil)
• 1967 – Trettondagsafton (Sebastian)
• 1966 – Tartuffe (Damis)
• 1966 – Farfar till häst (Nick)
• 1966 – Kvinnas man (Mikael)
• 1966 – Skuggan av Mart (Gabriel)
• 1966 – Hotet (Peter)
• 1965 – Hans nåds testamente (Jacob Enberg)
• 1965 – Herr Dardanell och hans upptåg på landet (Henrik)
• 1965 – Alla mina söner (Frank Lubey)
• 1965 – Nattcafé
• 1965 – Niklasons
• 1964 – Markisinnan

Regi

• 1980 – Från och med herr Gunnar Papphammar (TV)
• 1981 – Från och med herr Gunnar Papphammar
• 1986 – Morrhår & ärtor
• 1991 – Duo jag (TV-serie)
• 1992 – Vennerman & Winge (TV-serie)
• 2005 – Asta Nilssons sällskap

Manusförfattare

• 1989 – Jönssonligan på Mallorca
• 1986 – Jönssonligan dyker upp igen
• 1986 – Morrhår & ärtor

Kompositör

• 1980 – Från och med herr Gunnar Papphammar