Johan Jacob Ferber, född 29 augusti 1743 i Karlskrona, död 17 april 1790 i Bern, var en svensk mineralog och kemist.

Ferber blev 1761 student i Uppsala och var en av Carl von Linnés studenter. Ferber disputerade under Linné 1763 och återvände sedan till Karlskrona. Där arbetade han i faderns, Johan Henrik Ferbers apotek, Amiralitetsapoteket Göta Lejon. Ferber fick han 1765 anställning vid Bergskollegium. Efter någon tids vistelse i Tyskland och Ungern där han studerade bergsväsendet, blev han vid sin återkomst erbjuden befattningen som amiralitetsapotekare i Karlskrona, men avsade sig posten. Istället begav han sig 1771 åter utomlands och tillbragte största delen av sitt liv på resor i Europa. Han besökte de flesta länderna i Europa och skrev ett stort antal brev angående sina iakttagelser från resorna. Ferber vann stort anseende för lärdom och emottog många utmärkelser. Så kallades han 1774 till professor i fysik och kemi vid Gymnasium illustre i Mitau, blev 1775 invald som utländsk ledamot nummer 94 av Kungliga Vetenskapsakademien‎, utnämndes 1783 till professor i mineralogi i St. Petersburg och ledamot av vetenskapsakademin där. Han blev 1786 preussiskt över-bergsråd och invaldes i vetenskapsakademin i Berlin.

Bibliografi

Bland hans skrifter, som till större del är utgivna utanför Sverige, kan nämnas:

• Briefe aus Wälschland über natüriiche merkwürdigkeiten dieses ländes an J. v. Born (1773, fransk och engelsk övers. 1776)
• Beyträge zu der Mineral-Geschichte von Böhmen (1774)
• Oryktographie von Derbyshire (1776)
• Physikal-metallurgische abhandlungen über die gebirge und bergwerke in Ungarn etc. (1780)
• Examen hypotheseos de transmutalionibus corporum mineralium (1780)
• Réflexions sur l'ancienneté relative des iroches et, des couches terreuses qui composent la croúte du globe (1782).
• Blomsteralmanach för Carlskronas climat (1771) - hans enda verk på svenska.